A-sida: Världen tillhör dom vackra
B-sida: Vi försöker glömma
Alltid när jag åker in till Stockholm med buss från Grisslehamn eller Kapellskär och passerar Mörby så tänker jag på Mörbyligan. Bandet som förenar krass social diskbänksrealism med tät boogierock. Men denna singel som spelades in en mörk och kall natt i mars 1979 lyckas inte lyfta. Man väntar på att det ska braka loss, men det händer inte. En balladaktig inledning med den sedvanliga ironiskt häcklande kvinnliga sångaren avlöses av stackatotrummor utan bas (som det låter) och så tillbaka till balladspåret igen. Det är historien om Sussies mamma (är det samma Ensamma Sussie, som Mörbyligan sjungit om förut) som präntar i Sussie att världen tillhör dom vackra och att Sussie måste anpassa sig. Det är ett angeläget budskap förstås, liksom låten på B-sidan, där man försöker glömma att man tvingas att leva i ett skitsamhälle. Låter som samma sång som i södra förorterna vid den här tiden. Vet inte hur Mörby står sig i statistiken, men Mörby centrum är ju en del av Danderyds kommun, som av hävd tillhör Stockholms läns rikaste delar.
