A-sida: Face The Face
B-sida: Hiding Out
I början av 80-talet måste alla betydande rockmusiker ha genomlidigt någon större kris, för alla verkar de vilja förnya sig. Pete Townshend, liksom Clash 1982, flörtar med hip hopen i Face The Face. Budskapet blir oklart för mig, men han uppmanar typ hela världen att Face The Race för att kunna Face The Face. Tempot går i hip hop funk, och det är väldigt uppstyltat allt. På sid B slänger han sig afrikansk, i likhet med Paul Simons Graceland från samma år, och det blir mera avslappnat svängigt. Kunde kanske börja kännas lite instängt inom den brittiska rocken under yuppieeran och då tittade man åt mera exotiska platser, liksom Rolling Stones eller Ian Dury och den jamaikanska reggaen. 80-talet var ju även tiden för de stora välgörenhetsgalorna för Afrika, så kanske därför att Afrika var på tapeten. Men man saknar väl det gamla röjet med gitarren. Utrustningen fick vara hel den här gången. Singeln kom -85.
