04.09.2020 18:07
A-sida: I dina ögon
B-sida: Jag ger mig
Jag undrar hur publiken egentligen såg ut på Ratatas konserter 1985. Det var inte rock n`roll-bönder från förorten åtminstone. Den saken är klar. Inte heller det deppsvarta syntgardet. Kanske såg de ut som en blandning mellan studenterna på Sandhamn och Gyllene Tider-fansen. För det här är positiv syntpop för tänkande människor. Paketet känns hårdare än hos Adolphson&Falk och sakligare och mer sympatiskt än polaren Johan Kindes mer utsvävande romantik-grejer. Saklig pop helt enkelt. Varken mer eller mindre. Men jag tycker mycket bättre om den mjukare äldre mannen Scocco, än om hans rebelliska ungdomsdito. Var det någon som gick mot strömmen i 80-talets rock-Sverige, så var det väl Mauro Scocco.