A-sida: 62-års Amazon
B-sida: Lathund
Den här singeln med bluesgitarristen Rolf Wikström och hans Hjärtslag är från 1981. Jag såg dem live i Mariehamn på 80-talet, men minns inte att jag skulle ha varit så imponerad då. Jag lyssnade inte på traditionell blues och tyckte väl att Rolf Wikström kändes för gammaldags. När jag kom till Åbo märkte jag att bluesintresset var större där och Rolf Wikström ett namn man lyssnade på. Idag kan jag ju gilla det här. Inte A-sidans billåt som låter lite som en dansbandsaktig version av Chuck Berrys The show you never can tell, men B-sidans smått geniala Lathund. Här hittar Roffe mitt trötta hjärta, och jag vill bara bli den fattig-bonddräng-lathund som han sjunger om. Den som ligger för still i allas smak - hela livet ut - för trött för arbete, kärlek och Gud fader i himlen. Så känner man sig när höstmörkret lägger sig allt tidigare runt husknuten, och det är långt till nästa längre ledighet.
