A-sida: On The Road
B-sida: Desolation Avenue
Freddie Wadling hade många band efter varandra under 80-talet. Han var den ledande kultpersonligheten för allt vad som hette punk och underground i staden Göteborg, där han bodde. Tyvärr lämnade han oss 2016 efter en tid av sjukdom. Han är orsaken till att jag köpte den här singeln med The Leather Nun, som också ibland var Lädernunnan om jag minns rätt, från 1985. Man kan bara beundra Freddie för att han så kompromisslöst gick sin egen väg, alltifrån Perverts, till Leather Nun, till Blue For Two (som jag fortfarande misstänker jag hörde en låt på radion med, vilken jag ännu i denna dag jagar efter. Någon rad gick: "There`s no weather without rain/ There`s no senses without pain." Så om någon läsare känner till låten, var god meddela mig.), till Fläskkvartetten, som jag faktiskt hörde i Åbo i slutet av 80-talet. Låtarna på den här singeln är på engelska, ganska unikt för svensk punk/new wave, och i desperationen i Freddies röst, främst på On The Road, tycker jag mig höra ett eko av Magazine (The Light Pours Out Of Me). I Desolation Avenue kommer det fladdermusaktiga i Freddie fram. Han brukade ju vaka i sin håla och titta på diverse skräckfilmer har jag förstått. "I left my heart on Desolation Avenue", är väl nästan en programförklaring, kan man tycka. Hur som helst är singeln ett fascinerande dokument från en av Sveriges mest säregna musiker. Och med detta ett gott nytt år till er alla.