A-sida: Rikki Don`t Lose That Number
B-sida: Cabin Boy
Tom Robinson anno 1984 ska man väl kanske inte vänta sig så mycket av. Annat lät det då han var en av de drivande krafterna bakom Rock Against Racism i slutet på sjuttiotalet i London med Tom Robinson Band. Det här är en särdeles avslagen anrättning. Discopoprock på sidan A och något slag av berättande svammel upphottat till fadd bakgrundsmusik på sida B. I texterna kan man kanske spåra Tom Robinsons engagemang i gay-rörelsen, då den första låten handlar om Rikki som inte ska tappa den viktiga lappen med telefonnumret. Kan det vara Rikki Sorsa som det är frågan om? I den andra låten vill Tom vara någons kabin-pojke. På vilket sätt då? kan man undra. Långt ifrån 2-4-6-8 Motorway åtminstone!
