A-sida: Långa näsor/ Nåt å rysa på
B-sida: Askungen/ Jordens skrik
Stefan Sundström spelade med i bandet Trots då 1982 när den här singeln släpptes. Energin är punk, stilen är rak rock. Det som lyfter är Stefan Sundströms sång. Han känns igen. Det är något gränslöst med hans sätt att behandla språket. Det känns väldigt äkta. Texterna är socialt inriktade. Långa näsor om de som blir snuvade på det som är livet, fast de tror att de har sitt på det torra. Askungen om hon, den där osynliga tjejen, som ingen tar nån notis om. Jordens skrik, om vad som egentligen händer, när vi inte bryr oss. Jag gilllar det här - det var en positiv överraskning. Något Stefan kan vara stolt över.
