När jag var i Stockholm senast fick jag söka länge innan jag i ett skivantikvariat på Götgatan hittade det jag sökte efter: en LP med Peter Ericson. Jag frågade vid kassan om det möjligen var samma man som tidigare under namnet Peter R. Ericson bland annat samarbetat med Anders F. Rönnblom, och som skrivit låtarna Sara är ensam ikväll och Tidigt varje morgon, som jag bandade från en radiokonsert som jag verkligen gillat i början på 80-talet. Och, jo, det trodde försäljaren nog. Han sade att det inte var så lätt att få tag på den skiva jag köpte: Hjärtan brinner. Nu när jag googlat Peter Ericson, så vet jag att han är Peter R. Ericson. Samma stämning finns på den här LP:n från 1984, som från hans första Rouge från -80. Det är hamnen, där han tycks bo nära, båten han jobbar på, männen som jobbar tillsammans med honom. Mina favoritlåtar på skivan blir genast Rotterdam, Nordsjö stars och Klappjakt. Det är samma ödets stjärnor, samma frihet, men mörka stämning, och samma melankoli, som på de låtar jag gillade från Rouge. Det här är en skiva som jag garanterat kommer att lyssna mycket på ännu.