Vid stora jubilumsfestskrifter brukar man lista utbildningar. För mig är det hellre musik. Jag kan nämligen lyssna mig fram till var jag en gång stod i livet. Jag kom in i åttiotalet och gick ett år i lusse. Där var Bob Marley och Theatre of Hate. Gang of For, reggae och UK Subs samtidigt på min jacka.
Jag bytte skiva, ursäkta skola, och jacka. Ålands folkhögskola. Afrikansk musik, både från Sydafrika och norra Afrika. Jag bodde med en man som kom från Eritrea. Ola Magnell. Ett år till. Amerikanska industriballader, Bob Dylan, Ultimatum har replokal i källaren på nya delen. Leonard Cohen kommer på besök och sover en natt hos mig. Dan Hylander. Du tar med dig skriet från vildmarken, Oi! , som jag inte förstår. Min premiär inför publik med egna låtar och munspel. Ensamma hjärtan lever i nya paviljongen. Die Moorsoldaten bor på vinden i gamla. Plutonium dansar en kväll bakom fördragen vägg i samlingsaulan.
Sedan Danmark och jag spelade musik på en höjskole på Lolland. Sönderslagna saxofoner och Stockholm en kall vinter och vår. Waits, Doors, Beatles, Thunders, David Bowie, Georgie Fame, Van Morrisons Astral Weeks, Smack, Lou Reed, Stockholms negrer, Mr.Soul and his Marshmallows, Imperiets Blå himlen blues, Robert Broberg...
Allt kulminerar med Roskilde rock 1986. Sedan studier i Åbo Akademi och musiken tystnar. When the music`s over where will I be...