.jpg)
Wiser Dread är ett samlingsalbum med jamaikansk rootsreggae som gavs ut 1981. Låtarna har sipprat in på mina kassetter på ett sådant sätt att jag misstänker att någon måste ha gillat denna platta väldigt mycket och bandat den till mig- eller var det kanske jag själv som lånade den eller ägde den? Hur som helst så är den här skivan ett utmärkt exempel på hur reggaen lät då den var som mest livskraftig, i slutet på 70-talet och början på 80-talet, fast utan de stora banden, s.s. Bob Marley eller Black Uhuru. Artisterna på den här skivan är sådana som man knappt skulle lägga märke till annars, förutom Bunny Wailer då. För vad sägs om t.ex. The Morwells eller Itals eller artister som Sang Hugh eller Jackie Brown? Till budskapet så är skivan tidstypisk för den äkta rootsreggaen med låtar som hyllar den rättfärdiga rastan och den djupa tron på att återvända till ursprunget i Afrika. Även rastafaritrons mera manchauvinistiska sidor får sin talesman i låten Woman Follow Man av Sang Hugh. Men det är inte i texterna som den här sköna skivan äger sitt största värde, utan i det varma, äkta soundet, det rytmiska gunget och i vokalisternas harmonier. Ett sådant sound som bara kan fås i en gammal vinylskiva från början av åttiotalet. Bingy Bongo Natty I!