Mitt intresse för den stora folksångarlegenden Woody Guthrie väcktes genom att jag läste att Bob Dylan beundrade honom så mycket att han besökte honom på sjukhuset och skrev låten Sång to Woody till honom. Så lånade jag The Asch recordings från biblioteket och bandade av ett urval, samt skrev av texterna. De fyra skivorna som är Woodys kändaste inspelningar bandades åren 1944 och 1945. Låtarna handlar om allt som Woody själv upplevt då han luffade kors och tvärs genom USA i olika tågvagnar med sin gitarr, som det stod "This machine kills fascists" på. Det måste ha varit under den stora depressionen på 1930-talet som Woody träffade alla dessa "okies" på jakt efter ett bättre liv i Kalifornien, alla dessa arbetare utan fackförbund, som utnyttjades av plantageägare och fabriksbossar. Woody var en union man, som försökte organisera dessa laglösa människospillror. Woody sjunger om vanliga människor, om fattiga bönder som är tvungna att bryta upp från sina hem, om gruvarbetare som dör i gruvorna, om avrättningar utan laglig rättegång, om svindlare som lurar analfabeter med en penna, om ondska, hårt kroppsarbete, olycklig kärlek, livet på luffen och om de dust winds som förstörde många jordbrukares möjlighet att stanna kvar på sin gård och odla sin lilla jordplätt. Man hör ljudet från tågrälsen, tågvisslan och sandstormen i Guthries munspel och sång. Woodys kändaste låt är väl This land is your land, som nästan kom att bli en inofficiell nationalsång, i likhet med Lundells Öppna landskap i Sverige. Woody Guthrie dog 1967, men hans son Arlo fortsatte att sjunga sånger, som glad hippie, med filmen Alice`s restaurant och spelning på Woodstock som höjdpunkter. I sin bok Bound for Glory berättar Woody om resorna i USA. En annan bok som jag kan rekommendera om den stora depressionen i Amerika är John Steinbecks Ondskans druvor.